Bloglovin

Följ min blogg med bloglovin

Ludvigsbacke

Herman Bang (bild från queercult.com)

Jag har just läst färdig "Ludvigsbacke" av Herman Bang. En, kan man tycka, simpel historia - 1900-talets stadsmiljö, en ung kvinna, Ida Brandt, försöker hitta sin plats i samhälle. Var passar hon in någonstans? Hon arbetar på ett sinnessjukhus, men tillhör inte riktigt arbetarklassen. Hon har gott om pengar, men anställningen gör henne självständig och fri.
Hon dras ändå till högre klassens miljö, den miljö hon minns från bardomen. I sina tankar återkommer hon till IDYLLEN - godset Ludvigsbacke, där hennes far var satt som förvaltare. Förälskad i den unge rike Karl Eichbaum, inleder Ida ett hemligt kärleksförhållande. Hon hoppas väl att kunna närma sig idyllen, Karl är ju Ludviksbackes arvtagare. Hennes förhoppningar och väntan... de tar alla krafter, all självständighet ifrån henne. Som om själva umgänget med den rika, men förfallna klassen sugit bort Idas livsglädje och självsäkerhet. Inför en kvinnlig rival, unga och rika Kate, står hon till slut maktlös och utmattad. Allt blir bara smutsigt och mörkt. Kate tar inte bara älskaren ifrån henne, hon skall även ha idyllen.  Och man kan mycket väl redan från början ana, vem blir till förlorare i denna obetydliga kärlekshistorien.
Romanen är ett litet mästerstycke, så sparsam i berättarstilen och handlingen, men ändå så fångande. Och Idas öde har fått mig att fundera mycket över hur vi agerar i livet, hur vi ibland bedrar oss själva, bara för att upprätthålla någon bild som vi själva skapat. Hur ofta lägger vi all vår kraft för att jaga vinden, och inser detta alltför sent? Rätt trist, men så sant...

Helgbilder

Nu är helgen över.
För att hålla kvar helgkänsla lägger jag ut lite bilder

Sommarminnen

Sommarminnen

Bild på vägen

Kompottkomplott.

Så här skriver Anna Boström om sensommarens skördetid.

Och delar med oss sina fina bilder...

Håller med till 100 procent!

En fest av färger, lukter och smaker!

Här i Jämtland har vi inte så jättemycket fina fruktträd, men ändå!

Se er omkring. Det finns massor med naturens gåvor.

Lingon, blåbär. Smakar som bäst när man plockar dem själv.

Det bästa jag vet är att vara ute och plocka bär.

Medan händerna är i gång

flugorna snurrar, myggorna biter

och ryggen gör ont

är jag inne i mina tankar.

Mitt filosofiska jag väcks till livet

och får mig att tala med mig själv

Och senare, hemma, infinner sig en underbar känsla

av belåtenhet, ja, till och med mättnad.

(Förresten, Annas blogg är en av mina favoriter, en ouppnåelig förebild. Tack, Anna!)

Hur allt gick till



Nu tänkte jag beskriva hur det gick till på min resa. Den resa som skulle bli början på något nytt.
Inget gick som det var planerat, eller så som ja hade planerat, åtminstone. Men, livet är fullt av överraskningar, det borde jag ju ha vetat (jo, egentligen vet jag det...)

Tanken var alltså: äntligen får jag ta hem min hund. Har länge strävat och sett fram emot det, fixat allt runt omkring, ordnat mitt liv efter det som jag tror också ska passa min hund. Efter att jag hade fått jobbet och flyttat norrut tog jag helt medvetet beslutet att vänta med att ta hunden med. Jag ville se till att mitt liv är så pass ordnat att han trivs, att vi trivs båda två. Och nu var allt på plats, allt var redo.

Att en hund ska flytta till Sverige är inte så enkelt som man kanske kan tro. En person kan bara flytta hur han eller hon vill, det finns ju EU, osv. Så bara man har ett jobb och ett tak över huvudet så spelar det inte någon stor roll var man bor någonstans. Men med en hund ter sig allt lite annorlunda.

Jag var redan tidigt medveten om vad som måste göras, att man t. ex. skaffar djurpass osv. är ingen konstighet, utöver detta fick jag ordna vaccinering i god tid för att senare kunna skicka hundens blodprov till ett statligt laboratorium. Det är nämligen så att vi inte har rabies här i Sverige, och därför är det ytterst viktig att alla djur som skall resa in är vaccinerade och att deras immunitet är bevisad.

Man ordnar alltså ett blodprov och undersöker antikroppar mot rabies som bildats i hundens kropp. Detta sker 120 dagar efter vaccinering. Vill man alltså  ta en hund till Sverige, måste man börja med förberedelserna i god tid innan själva flyttlasset går.

Min vecka



Äntligen! Till veckan blir det ridning igen!

Bara man kan försvinna

Ibland känns det skrämmande att gå framåt



I morse hade jag ett längre samtal med en av de viktigaste personerna i mitt liv. En många års vän. Och trots att samtalet handlade mest just om henne, fick jag för mig hur lycklig jag är. Lycklig, eftersom jag kan försvinna. Jag har något i mitt liv som jag ger mig passionerad hän till, något som äger mig totalt. Har väl aldrig tidigare tänkt att det inte alls är så självklart att ha det så. Medan jag med glädje försvinner i mitt tomrum, som i själva verket är överfyllt, står andra utanför, de varken känner eller upplever något viktigt. De kan inte försvinna, även om de vill.

Röda guldet





I luften

Vet ni att praktklockor liknar luftballonger innan de öppnas?





Känner mig lite konstig just nu. Jag hänger liksom. I luften. Jag hade ju haft en viss bild av mitt liv just nu, ett liv som skulle komma. Men den bilden har aldrig blivit verkligheten. Så just nu lever går jag omkring och är otrogen mot mig själv. Mot mitt liv som den skulle ha sett ut, om inte det blivit annorlunda. Konstigt nog hänger jag nog förtvivlande stark vid den där bilden, kan inte acceptera dess försvinnande.

Jag har någon gång hört hur en mamma till ett handikappat barn beskrev sina känslor efter barnets födelse som ett sorgtillstånd: man känner sorgen efter det liv man förlorat, eller den bild på framtida liv man haft, innan DET DÄR inträffade.

Jag känner liknande sorg just nu.

Älskade sensommaren!

Finfina rönnbär




 

Jag älskar just den årstiden som börjat ta över efter högsommarens varma dagar. Jag älskar vår norrländska sensommar - det är nu saker händer, man plockar bär och svamp i skogen, kokar sylt och saft.

Förra helgen spenderades vid ån, flugfiske stod på programmet! Jag har fiskat flera gånger i veckan under hela sommaren och tycker det är jättekul,m fast jag inte fått så mycket napp. Ja, jo, en hel del, men fiskarna landade stort sett tillbaka i vattnet, de var alltför små, och så tyckte jag synd om dem.

Ja, jag vet, jag kanske inte är världens bästa på att fiska. Men jag tycker det är kul, ändå.

Emellanåt var jag och plockade bär, blåbär och rönnbär. Snart blir det dags för lingon också, de behöver några dagar till. Hjortron har jag däremot missat helt, nu är det för sent.

Allt det där hjälper mig att hitta hem igen, efter min resa, att få bort de jobbiga tankarna, de som inte låter mig glömma att jag faktiskt fortfarande bor ensam.

Framtiden börjar nu...

På vägen hem


Jag är tillbaka. Hemma igen. Men inte alls som tänkt. Inte så som jag hade planerat. Än så länge känner jag mig inte beredd att skriva om det, men det är i alla fall idag det börjar. En ny tid, ny chans, nytt hopp. Men nej, inget hopp ändå. Det känns inte riktigt att hoppas igen. Det är bara att avvakta. Se vad som kommer. Beklagar denna tristess. Men kan inte hjälpa mig själv.