I drömmen min...

Tidigare i dag somnade jag för en liten stund.

Och så vaknade jag. Till denna sköna vy.

Vårruset

Vårsäsongen har dragit igång nu på riktigt, känns det.
Vi är ute så mycket vi kan.
Varje eftermiddag då vi båda är hemma drar en osynlig kraft oss vidare, ut i skogen, ut i solen och våren.

Allting runt omkring spricker av vårglädje!
Blir galen på fåglarna som inte låter mig sova för allt kvitter.

Och så har jag blivit lite... nykär?
Är det möjligt?
Att bli ny-gammalkär? Att få fjärilar i mage, gång på gång igen?

Det kanske är så att vi ses mycket mer numera.
Hade trott att längtan avtar då vi har mer tid för varandra. Men det är precis tvärtom?

Helgdagarna blir det spårträning varje dag, och jag är så otroligt stolt över min duktiga vovve som gör att jag verkligen får jobba hårt medan jag lägger ut spåren.
Vad jag än vill utmana honom med så fixar han det till slut.

Det känns fantastiskt bra.

Tiden rusar förbi

Fredag i morgon. Vart tar alla dessa dagar vägen?

Snön smälter med rasande fart, och med lika rasande fart kommer våren!

Våren. Däckbyte ordnat. Och man behöver inte tända lampan för att läsa på kvällarna.

Precis som nu - med Ditte i handen, och Soulsavers i bakgrunden.

Det slog mig igår...

... att det blivit vår hemma!

Efter att vi har vinkat farväl till sambon i söndags fick jag lite tid att se mig omkring... vilket liv där i krukorna! Och även i drivhuset! Årets köksträdgården har börjat ta form!