När jag var liten...
... tyckte jag att leka ute. Klättra i träd, på murar och över staket.
Leka järnåldersfolk, bygga vindskydd, samla örter, jaga vilddjur.
Att vara ute i naturen och ha den som lekplats var självklart fär mig.
Alltid i fart, oftast med äldre barn, oftast med pojkar.
Så det gällde att lära sig cykla snabbare, klättra högre.
Jag var det yngsta barnet i området vi bodde i, och även bland barn till mina föräldrars vänner.
Och det var mestadels pojkar. Jag hade några tjejkompisar, förstås, men de bar likadant lagda...
Aldrig lekte vi barnfamilj. Dockor, barnvagn - var ingenting för oss.
Vi kunde däremot sitta i timmar i trädkronorna, delade oss in i två lag och körde äppelkrig som gick ut att slåss mot varann från två olika äppelträd, med ammunition som fanns till hands - omogna äpplen...
Jag älskade alla sorts lek som krävde fysiska färdigheter - att cykla, klättra, tävla i mattpiskeställkonster...
Så småningom: spela fotboll, handboll i skolan (gick idrottslinje i grundskolan).
Sådan var jag som liten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar