Ännu en bra bok

Jag har en särskild relation till det tyska språket.
Inget modersmål för mig, men ändå ett barndomsspråk, ett språk jag älskar, om man nu kan älska ett språk.

På senare år har det tyvärr blivit allt mer sällan jag läst tyskspråkiga böcker, även om det blev en hel del tysk litteratur. Mina tyska vänner känner mycket väl till min förkärlek (för dem oftast lite ofattbar) och passar på att tipsa om bra romaner.

Bilden från Bonniers Förlag

Den här gången blev det ändå slumpen jag får tacka för tipset.
Som vanligt blev jag uppmärksam på en bok och kan efteråt inte förklara detta faktum. Både omslaget och den svenska titeln (som avviker ganska mycket från det tyska originalet) för mina tankar snarare till romantisk "kvinnolitteratur" (ett lite missledande begrepp jag nu använder i saknad av andra mer passande), tja Nora Roberts kanske om jag kan komma på något exempel.

Men Hjärtats blinda fläckar av Julia Franck är allt annat än detta.

Honung mot det bittra

Ännu ett bokval som låtit slumpen och ögat bestämma mer än litteraturkunskapen.
Faktum är att jag blev så nyfiken på titeln.
Jag fick bara läsa boken, jag ville veta mer om alla de föremål som syntes på omslagsbilden.

Och det var inte alls fel. Sue Monk Kidds roman är en spännande historia om att ge sig själv och andra en andra chans. En berättelse om livet som det är.

Livet är aldrig lätt.
Aldrig rätt.
Livet är fullt av sorg. Svåra val, dumma handlingar.

Men det är ändå skönt, livet.
För det finns alltid något, någon, som gör att det är värt att leva.

Det finns alltid lite honung på burkens botten,
även en liten dropp räcker ibland att ta bort den bittra smaken.

Jag känner nu, en sådan berättelse är just vad jag behöver. Bland allt det mörka och tunga, all smärta och uppgivenhet och hjälplöshet som ibland kommer över mig.

Jag vill så gärna finna den här honungssötma igen.

Trött och förbannad

Jag vill tillåta mig att vara lite grinig idag. Med tanke på att min hundkompis fortfarande inte mår bra.

Har pratat med veterinären idag, enligt vad jag fick veta så är han ganska pigg, han verkar inte må dålig av att vara inlagd, är lugn.

Men rent fysiskt är han inte bättre. Diarrén vill inte ge med sig.
Jag lider så med honom. Vill inte att han har ont.

Hur som helst, min grinighet har en annan orsak, egentligen...
För några dagar sedan skrev jag om en roman som jag började läsa, Pappa Pralin

Nu tänker jag såhär: det var väl författarens mål, att få läsaren, mig alltså, att tröttna på hela cirkusen, och strax därefter - göra läsaren förbannad.
För, det är väl oundvikligt: efter det femte självmordsförsök blir man lite less... och efter den sjunde vill man bara skrika:

GÖR DET ÄNTLIGEN, PÅ RIKTIGT!

Pappa Pralin

Bilden: Albert Bonniers Förlag

Hur sjutton fick jag den här boken i mina händer?
Tja,det var väl något med omslagsbilden jag fastnade för. Eller med titeln. Pappa Pralin... på något sätt konstigt. Spännande konstigt.
Typiskt.
Där kom jag alltså hem från  biblioteket, med Pappa Pralin under armen, och nyfikenhet i huvudet. Fast jag egentligen hade tänkt mig en annan bok.
Pappa Pralin har jag aldrig träffat tidigare. Aldrig hört om honom.
Nu är han här, fast inte riktigt. Inte han.

Men däremot Andrea, en kvinna, och en flicka inuti henne.
En sån man tycker synd om. Bara vill skrika till henne: Vad håller du på egentligen?
En som gör allt bara mer jobbigt, komplicerat, outhärdligt.
En som är sviken. Och bär på rädslan i sin kropp.
Det är hennes tankar jag läser mig in nu.
Och ibland, bara ibland, kryper en obehaglig känsla upp längs ryggen: Är jag inte precis lika löjlig ibland?
 
Där finns även Casper.
En drömkille. Fast ändå inte.
Han är stark ena dagen, andra dagen kryper han under täcket.
Andrea behöver hans styrka, lika mycket som hon avskyr den.
Är det inte så med oss alla?
 

Mellan Shakespeare, Strindberg och Mann

Under de senaste månaderna har jag haft tur
(det har väl varit just tur, då mitt bokval oftast blir spontant, ej på måfå, men ändå styrt av utomlitterära faktorer)
tur att kunna läsa böcker som står ganska nära en roman som i sin tur ligger mig mycket varmt om läsarhjärtat - Thomas Manns Bergtagen

De böcker jag menar är Marie Hermansons underbara Himmelsdalen
och, nu senast: Augustenbad en sommar

Bilden: Norstedts Förlag

 

Insikt - bättre sent än...

Zolas porträtt av Eduard Manet (bilden från Wikipedia)

Alltså, vad dumt av mig. Jag har gått och letat efter böcker och hoppats på att det blir bra litteratur, och det blev bara besvikelse flera gånger. Inte alla, men dock. Och så kom det sig att jag började tvivla på detta med böcker, med läsandet. Antingen duger inte böcker, eller det är jag som inte duger. Som läsare.

Men nu.
Vad dumt av mig. Har redan glömt något som heter klassiker.
Litteraturens klassiker - ordet i sin finaste form.
Har just råkat upptäcka Emile Zolas fantastiska och så aktuella, fortfarande. Underbart!
Dum men ändå lycklig och tillfredställd läsare. Till slut.

Till min älskade

Jag har just läst ut "Vänner och älskare" av Theodor Kallifatides.
En underbar bok.
Den väckte många tankar och minnen i mig.
Och gjorde att jag nu ikväll ser mina känslor tydligt och klart.

Den sanna exilen är att leva utan kärlek

Jag har inte märkt hur stor del av mitt liv du har blivit.
Hur nära mig du har kommit.
Hur nära dig jag vågat komma.

Jag har inte förväntat mig detta, inte heller velat att det blir så här.
Jag hade aldrig tänkt att detta blir möjligt, igen.

Men nu är jag här och kan inte vända mig bort längre.
Jag vill se dig, vill känna dig nära.
Vill dela med dig mina tankar.
Och fångar hungrigt dina ord.
Bara därför att du riktat dem till mig.

Tack för orden. Tack för tiden.
För allt som finns oss emellan.

Jag älskar dig.

Med respekt om det obekväma

Jag har varit sjuk ett tag nu och legat hemma i sjuksängen. Så det har blivit mycket läsande. Tack och lov, jag har för vana att ha det bunkrat med böcker hemma, nästan lika väl som med konserver i skafferiet. Ifall man sitter fast på vintern, så får det räcka både för kroppen och själen...

Efter att ha slukat en bok tog jag en ny från bokförrådet,en roman som handlar om Julia en amerikansk journalist som bor i Paris med dottern Zoë och franske maken Bertrand, en  framgångsrik arkitekt, men, som det visar sig, en känslokall person.

Inför 60-årsminnesdag börjar Julia skriva om Vél d’Hiv-razzian. Från börja tycks ingen känna till några detaljer kring händelserna. Och jag får säga det, inte jag heller har någonsin hört av en sådan aktion.
För jo, dessa händelser är autentiska: I juli 1942 arresterade den franska polisen 12884 judar som samlades och stängdes i ett cykelstadion i Paris, Vélodrome d’Hiver. Många av de fängslade var barn. Fem dygn under vidriga förhållanden, utan mat, plats att sova, läkarvård, utan toaletter. Flera av de tog sitt eget liv eller dödades vid försök att fly, de som höll ut transporterades vidare, till koncentrationsläger, först i Frankrike, sen utomlands, till Auschwitz.
Och det värsta är: Vél d’Hiv-razzian genomfördes av fransmän.

Julia är inte romanens enda huvudfigur. Den andra rösten tillhör en tioårig flicka. En dag knackar franska poliser på dörren till familjens lägenhet, och det tar bara ett ögonblick tills flickans liv förändras, förkrossas. Hon och hennes föräldrar får lämna sitt hem som de står och hamnar i ett läger för judar. Så småningom skiljs flickan från fadern och modern. Det enda hon tänker på är hennes fyraårige lillebror som är kvar i Paris, inlåst i ett skåp. Sarah håller nyckeln i fickan, hon vill rädda brodern, det är det enda viktiga, även efter att hon skiljts från föräldrarna och lämnats i ett läger, under fruktansvärda förhållanden, sjuk, ensam och hungrig.

Hon lyckas fly. Hon möter låsta dörr och låsta hjärtan hos den franska befolkningen. Men till slut räddas hon av en bondefamilj. Och med deras stöd kan hon ta sig tillbaka, till Paris, till sin bror...

Romanen är egentligen inget framstående verk ur litterär synpunkt, även om den är bra skriven. Det som jag tycker är framstående är mod, författarens mod att ta upp händelser som inte hör till franska historiens ljusaste blad. Men ändå, att skriva om detta ärligt och respektfullt, gentemot båda sidorna, detta är en konst i sig.

En bok man borde läsa.

Himmelsdalen av Marie Hermanson

Bildkälla: Albert Bonniers Förlag

Himmelsdalen av Marie Hermanson har jag plockat från bibliotekshyllan av en enda anledning: jag tyckte så (himla)mycket om omslagsbilden!

Och det är just så typisk för mig. Jag ser ett bokomslag och drömmer mig bort till otroliga berättelser som jag hoppas finna i boken.

Ja, det är självklart så att jag faller för reklam, i det här fallet - bokreklam. Men bilden, i det moderna genombrottets anda, fängslade mig oemotståndligt, fick mig att tänka på Leander Engström och Isaac Grünewald.

Jag har sökt, sökt, sökt, men jag hittar inte några uppgifter om vems tavla det är.

Vanligtvis blir ett sådant bokval en stor besvikelse. Formen, skalet, det yttre -så lovande. Inuti - ibland sådär, ibland helt värdelöst. Men vanligtvis inte alls som jag hade tänkt mig.

På så sätt lurar jag mig själv, gång på gång. Det är ju inte bokens fel att den har ett fint omslag. Allt annat fabricerar jag ihop själv.

***

Men inte när det gäller Marie Hermansons Himmelsdalen. Jag tog och öppnade den hemma, och började läsa, väl medvetet om vad som snart skulle infinna sig - en bitter besvikelse, eller en liten, men växande känsla att det inte var det...

Men ganska snart var sådana tankar förbi. Överhuvudtaget var alla tankar borta, jag var helt inne i Himmelsdalen, i en schweizisk stuga, med Daniel och Max. Mitt i deras underliga samspel, balanserande mellan två så olika personligheter. Tillsammans med bröderna gav jag mig iväg på utflykter, tog en öl på bierstuben. Och fick till slut inse, nästan samtidigt med Daniel, var vi egentligen befinner sig.

Och, för en gångs skull, stämde skalet med innehållet till hundra procent. Dalen som syns på omslaget, det ÄR Himmelsdalen. Det måste den vara. Precis så ser jag den nämligen. Ett sagolikt, färgsprakande och hänförande uttryck för galenskapen. Lika skönt som oroväckande. Opålitligt konstgjort. Orealistiskt.

Ännu en roman som jag aldrig kommer ifrån. Har man  någon gång varit i Himmelsdalen, är det nämligen svårt att ta sig ut fullständigt. Eller, rättare, man blir aldrig som förut...

Över bron

Einar Jolins Utsikt från Slottsbacken mot Skeppsholmen 1929

Nu har jag läst Jan Guillou's Brobyggarna. Enligt recensionerna är det en storslagen roman, en omfattande skildring av det industriella samhällets utveckling. Vi följer livet av tre bröder, som alla kommer från enkla, men ur kulturell syn rika förhållanden, alla tre lika begåvade, så småningom etablerar sig som ingenjörer. Världen håller på att förändras, skakas om. Bröderna flyter stundom med strömmen, stundom går de motströms.
Brobyggarna har en helt annan ton än Arn. Här möter vi sakligheten, det konkreta, jordiska, rationella. Här råder förståndet. Inga spår av romantiska stordåd. Ett tidens tecken.

Gröna påsens glada undergång

Det blev dags att ta sig an den här...

Det gick inte särskilt skonsamt till,

och snart kunde jag titta in:

... och därinne! Vilka fina julklappar!
Jag är så glad! Tack så jättemycket, bokvännen!!!

Jag fick en roman av Tamara McKinley som är helt i min smak när det gäller historiska romaner i stilfulla miljöer, att den delvis utspelar sig i Australien gör det extra spännande och nytt för mig.

Den andra boken, John Ajvide Lindqvist, blir till en riktig utmaning! Jag har aldrig läst Lindqvist, men är oerhört nyfiken på hans prosa, har gått och funderat väldigt länge nu på att provsmaka och kunna göra mig en bild av hur han skriver.

Tack! Det blir riktigt spännande, min vän, du som gillar utmaningar gör det inte enkelt för mig, hihi!

Och sist, men inte minst, det måste jag lyfta ordentligt: i paketet fanns det nämligen, förutom mycket mums för mig själv, en liten godbit för mina fyra tassar!!! Titta på bilden ovan, längst ner till höger!!! En sådan omtanke, jag uppskattar det väldigt mycket! Nästan tårögd, så rörd jag blev, och det händer inte så ofta.

Jag är väldigt glad!
Och även lite stolt över mig själv faktiskt, jag höll mitt löfte och väntade med mitt paket som jag lovat.
God jul!

15. Min favoritbok

Diego Rivera Retrato de mujer

Porträtt av en kvinna.
Det måste vara hon, kvinnan på bilden. Fermina Daza.

En av mina favoritböcker är Kärlek i kolerans tid av Gabriel Garcia Marquez.
Jag vet inte längre hur många gånger jag läst den. Och det är sällan jag läser en bok mer än en gång.

Kärlek i kolerans tid har följt mig genom livet, kan jag väl säga, första gången jag läste den var jag väl så där sexton.

Jag blev äldre, och boken blev det också, på något vis. Jag upptäckte nya och nya sidor i den där oövervinnliga kärlekshistoria mellan Fermina och Florentino. I och med jag blev äldre och äldre förändrades min syn på hela historien, min inställning gentemot deras val och öden.

En underbar resa i tiden blev det. Och den är inte slut än. Någon gång kommer jag säkert att uppleva den igen.

Om urets diktat och diktatur

Salvador Dali La persistencia de la memoria

Har just nått slutet av Peter Hoegs De kanske lämpade. En väldigt stark bok, en sådan som inte slutar i och med man läst sista sidan. Det är ändå många tankar kvar, tankar som irrar runt i huvudet och mognar till.

Resa genom tjugonde seklet

Har precis börjat läsa Anna Jörgensdotters roman Bergets döttrar

Del 2 av julboksintervjun med mig själv

* Vad gör du helst på fritiden?
Förutom att läsa, alltså... Ja älskar hästar, rider några gånger i veckan.
Och från och med januari blir det äntligen mycket hundliv hemma hos mig igen!
På sommaren gillar jag dessutom trädgårdspyssel, fiske, cykelturer.
Alltså allt som har med naturen att göra ligger mig väldigt varmt om hjärtat!

* Samlar du på något?
Växter... både hemma i krukor och ute.
Jag fotograferar alla möjliga växter jag möter ute i naturen och samlar på bilderna, ordnade efter både svenska och latinska namn. Carl von Linné är min idol.

* Favoritfärg?
Grön.

* Teve-serier som du uppskattar?
In treatment, I Anneli, Solsidan, Hung

* Favoritfilm? Eller: vilken slags film gillar du bäst?
Tycker om alla bra filmer förutom sci-fi
Augustilunch i Rom är en av mina favoriter

* Föredrar du te eller kaffe? Vilken smak?
Både och, alla smakvarianter förutom svarta tesorter och deras smaksattavarianter

* Vilket slags godis tycker du bäst om? Och hur är det där med naturgodis, egentligen..?
Alla, förutom de riktigt söta :-) och alkoholgodis

* Stjärntecken?
Fiskar

* Något som du verkligen skulle avsky att få i ett paket till jul?

Ingen aning. Hoppas på att det inte finns något sånt.

* Något som du verkligen skulle bli glad över att få i ett paket till jul?
Förutom böcker, hihi. En fin, hjärtlig hälsning från min hemliga bokvän

* Eventuella allergier eller födoämnesval (vegan, t.ex.)?
Är inte allergisk mot något
Men pga. kronisk tarmsjukdom är väldigt grov och fiberrik mat inte så bra för mig :-(

Julboksintervju med mig själv

Vilken genre håller du dig helst till då du läser?
Det blir mycket historiska romaner, främst helt fiktiva, men också biografiska och självbiografiska.
Psykologiska utvecklingsromaner gillar jag också.
Magisk realism ibland, inte alltid, beroende på dagsformen.


* Favoritförfattare?
Ingen, rent generellt. Kan gå i faser, då jag blir så förtjust i någon bok att jag försöker läsa allt jag får tag i just från en viss författare. Resultat: oftast tröttnar jag, inser att "det blivit för mycket", att kanske boken jag läst först var den bästa i någons produktion. Eller att författarens alla verk liknar varandra alltför mycket. Hatar det där ögonblicket, löpbandssyndromet, men det händer, tyvärr.


* Läser du på andra språk än svenska? Vilka?
Ja. Läser också på tyska (som jag studerat, bl. annat) och polska (mitt modersmål).


* Lyssnar du på böcker? Vilket format, i så fall?
Ibland, under längre bilresor. Aldrig hemma. Föredrar traditionella bokformen.
Brukar ändå lyssna på böcker i P1's Radioföljetong.

 * Samlar du på böcker av någon särskild författare?
Nej.

 * Har du någonstans publicerat en lista över böcker som du har läst eller som du äger? I så fall, var?
Försöker jobba på det... här på bloggen.


* Vad är du ute efter, då du läser?
Jag älskar känslan av att dyka in i en annan värld! Därför är jag ute efter böcker som får läsaren att bara försvinna... Att läsa betyder för mig att få upptäcka nya världar, se, höra, beröra. Inlevelse, med andra ord.

Dessutom fascineras jag av språk i sig, och därför är formen och ordet, lika viktiga som innehåll. Inte sällan händer det att romanens handling verkar vara rätt så intressant, men jag lägger bort boken, eftersom jag känner att språket är "platt" och inte gör läsningen till någon upplevelse.

* Finns det någon genre eller författare som du undviker? Vilken?
Inget förutbestämt och slutgiltigt här, jag tycker att varje genre eller författare kan bli en viktig erfarenhet. Även om jag bara inser att det inte var något för mig.

* Vad har du läst, men tänkt "Aldrig mer!" om..?
Ja, faktiskt. Dan Brown och Paolo Coelho.

* Finns det någon genre eller författare som du gärna vill prova på, men inte kommit dig för? Vilken? 
Nej. Inte vad jag kan komma på spontant.Vissa författare är jag nyfiken på, t.ex John Ajvide Lindqvist.

Fortsättning kommer snart
* Finns det några särskilda titlar som du letar efter och som du skulle bli riktigt glad över att få?
* Finns det någon författare som du samlar på? Har du allt?

Ur mitt bibliotek... del 2

 Här kommer lite mera från mitt bibliotek. Känns kul att försöka minnas vad man läst genom åren! Har aldrig antecknat det, och eftersom jag är humanist från grunden så har det blivit en hel del.

Det roliga är att jag minns en hel del omslagsbild... Bara dem, tyvärr.

Lisa See Snöblomman och den hemliga solfjädern, Peony in love
Pearl S Buck Pion
Daniel Mason Pianostämmaren
Chimamanda Ngozi Adichie Lila hibiskus
Simonetta Agnello Hornby Vår faster markisinnan, Mandelplockerskan
Erik Hansen Fosnes Psalm vid resans slut
Mario Vargas Llosa Den stygga flickans rackartyg, Paradiset finns om hörnet
Marcel Proust På spaning efter tiden som flytt
Ann Marie MacDonald På dina bara knän
Elisabeth Nemert Den vita liljan
Lewis DeSoto A blade of grass
Lion Feuchtwanger Jud Suss
Bernhard Schlink Högläsaren
Anneli Jordahl Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)
Charles Lewinsky Meijers
Carsten Jensen Sista resan, Vi, de drunknade
Linda Olsson Sonat till Miriam
Karin Boye Kallocain
Lev Tolstoi Anna Karenina
Haruki Murakami A wild sheep chase

Nu hoppas jag i alla fall att jag fått mitt samvete att hålla tyst. Och gjort det lite mer rättvist för min hemliga bokvän :-)

I mitt bibliotek

Nu tänkte jag titta in i mitt livs bibliotek. Här finns böcker jag minns, sådana som var viktiga, och somliga som jag kommer tillbaka till även idag.

Min absoluta favoritbok är Gabriel Garcíia Márquez, Kärlek i kolerans tid. Vet inte längre hur många gånger jag läst den, men blir säkert fem sex gånger.
På andra platsen kommer väl Thomas Mann med Buddenbrooks

Andra författare jag läst:

Karen Blixen Ödets lekar, Karneval, Sju romantiska berättelser, Vintersagor, Sista berättelser
Tryggve Gullbransen Och bortom sjunga skogarna, Det blåser från Dödingfjäll
Elia Kazan Uklad
Umberto Eco Rosens namn, Foucaults pendel, Baudolino, Gårdagens ö, Drottning Loanas mystiska eld
Astrid Lindgren Bröderna Lejonhjärta (återkommer regelbundet till den), Barn i Bullerbyn serien
Marianne Fredriksson Syndafloden, Älskade barn, Enligt Maria Magdalena, Blindgång, Den som vandrar om natten, Anna, Hanna och Johanna
Torgny Lindgren Hummelhonung
Pär Lagerkvist Barabbas, Mariamne, Dvärgen
Carlos Ruiz Zafon Vindens skugga, Ängelns lek (stor besvikelse efter Vindens skugga)
Kerstin Ekman Händelser vid vatten, Urminnes tecken

Romain Rolland Beethoven, Colas Breugnon
Isabel Allende Eva Luna
Charlotte Bronte Jane Eyre
Jane Austen Förnuft och känsla, Northanger Abbey, Emma
Vilhelm Moberg Utvandrarserien, Rid i natt, Din stund på jorden, Sista brevet
Albert Camus Pesten, Fallet
Arturo Perez Reverte Dumasklubben, Vem dödade riddaren
Irene Nemirovsky Blodets hetta
Selma Lagerlöf Gösta Berlings saga, Kejsarn av Portugallien, Jerusalem
Jacob Paludan Jorgen Stein
Jan Guillou - Ondska, serien om Arn
Yann Martell Pi
Julio Cortazar Hoppa hage
Sigrid Undset Kristin Lavransdotter, Olav Audunsson i Hästviken
Stefan Zweig Magellan, Maria Stuart, Marie Antoinette
Per Anders Fågelström Mkina drömmars stad
Maria Gustavsdotter Karin Månsdotter, Från din syster Lovisa, Fem pärlor till jungfruns krona-trilogin
Hjalmar Söderberg Historietter, Doktor Glas
Jon Kalman Stefanson Himmel och helvete
Per Olov Enquist Magnetisörens femte vinter, Nedstörtad ängel, Kapten Nemos bibliotek
Agneta Pleijel Fungi, Lord Nevermore
Patrick Suskind Parfymen
Jostein Gaarder Maya, Vita brevis, Julmysteriet, Sofies värld, Cirkusdirektörens dotter

Böckerna kommer helt huller om buller, utan någon inbördes ordning. Det blir snarare så att jag följer mina minnen, och där en bok väcker tanken på en annan, och så vidare...

Ingen chans att minnas alla, förstås.
Fortsättning kommer snart...

Glada nyheter... och dåligt samvete

Jag har fått bloggens första kommentar!
Ja, egentligen var detta inte helt oväntat, jag skulle ju få någon hälsning från min hemliga bokvän.
Och så kom en sådan i morse.

Men, jag är väldigt glad ändå! Det är en härlig känsla att veta att det faktiskt är någon som läst ett av mina inlägg. Å andra sidan är det nästan, ja, skrämmande... Har ju blivit van att skriva så gott som för mig själv. Och nu får jag ett sorts... lampfeber!
Startar man en blogg, så förutsätter man naturligtvis att den får några läsare, men, ärligt sagt, för mig har begreppet "Publicera" hittills förefallit något abstrakt, även om jag trycker på den där knappen nästan varje dag.

I alla fall, jag vill tacka så mycket för bloggens första kommentar. Den fick mig att känna stor glädje och betyder väldigt mycket för mig.

Jag har naturligtvis besökt min hemliga bokväns blogg och lämnat en liten, liten, hemlig hälsning som kanske också gör min bokvän lite, lite glad, jag hoppas verkligen att den gör det.

Efter att ha sett mig omkring på bloggen och läst några inlägg, så blev jag oerhört imponerad. Jag har insett hur lite erfarenhet jag har som bloggare, och samtidigt, hur svårt det blir för min bokvän att göra sig någon bild av mig som person, och om min bakgrund som läsare.
Jag fick helt enkelt dåligt samvete. Jag känner mig som världens sämsta bloggare.

Det enda jag kan göra nu är att publicera en liten sammanställning av min läsarhistoria, min bakgrund. Jag tänker helt enkelt komma med lite bokminnen, böcker som har lämnat stort intryck, författare som jag inspirerades av, romaner som betydde mycket för mig, osv. Det skall komma så småningom, jag lovar.

Det förflutna berättar

Gustave Caillebotte - stadsmiljöns mästare. Här La Place de l'Europe, temps de pluie (1877)

Trots flera hundra sidor av Carsten Jensens episkt magiska "Vi, de drunknade" fick jag inte nog av stora historiska romaner.
Och så blir det nu de ännu mer omfattande "Meijers" av Charles Lewinsky.
Här skapas "vi-känslan" inte av varifrån man kommer eller vilket skepp man tjänar på. Tillhörighet skapas av mer eller mindre invecklade släktband. Och familjen kan utgöra en lika stark, överväldigande och ibland förstörande kraft som havet. Den ger stöd, definerar ens tillvaro, skapar mening, förutsättningar, ramar.
Och, liksom havet för Marstalborna, är familjebanden ibland en tung börda man får på axlarna, en bakgrund man aldrig kommer ifrån.
Du är en av oss - kan kännas både betryggande och hotfult.