Så var det dags. Idag.
Den stora dagen då vi återigen är inne på spåret!
Vi har inte jobbat med spår sedan i höstas.
Visst gick det bra att lägga sökövningar i snön, det funkar jättebra och är en viktig erfarenhet för ekipaget.
Men vintertid kör vi utan sele, och utan längre spår.
Man kanske borde tänka om nästa vinter?
Premiären i morse var alltså ett stort ögonblick.
Inte minst eftersom jag hade planerat att köra igång i flera dagar nu, men fick ge mig på grund av blåsigt väder och mitt spruckna revben.
Jag var både full av förväntan, glad, men även spänd och lite orolig.
Kommer han att klara det?
Har han kanske glömt vad spårandet är för nåt?
Icke!
Bara han fick syn på sele och aporter hemma så gick han los.
Väl inne på spåret, som jag lagt ganska enkelt med tanke på att det var länge sedan, var han självsäker och fokuserad som om det var igår senast!
Min grabb!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar