När kärlek tar slut

Blir väl lite fokuserad på ett och samma ämne just nu....

Men jag känner jag måste skriva ner mina tankar.

Kärlek. När tar den slut? Förälskelse. Kan den komma igen efter så lång tid?


Jag trodde att jag visste allt. Bilden på vår relation var klar och färdig i mig.
Har alltid känt mig hemma i den.

Men nu är tryggheten och det välkända borta.

I stället har förälskelse vinfunnit sig. En obegriplig stark känsla.
En känsla så stark att vi inte kontrollerar den.

Kan man känna om kärlek från början?
Eller inte "om", för det jag känner nu är så mycket större.

Heaven

En underbar morgon. Mina tankar ljusa.
Tänk jag är på smekmånad.
Allt är bara så oändligt skönt.
Allt jag kan göra är att le.
Ta emot all kärlek. Och ge min kärlek tillbaka.

Att det skulle bli så här... helt galet.

I drömmen min...

Tidigare i dag somnade jag för en liten stund.

Och så vaknade jag. Till denna sköna vy.

Vårruset

Vårsäsongen har dragit igång nu på riktigt, känns det.
Vi är ute så mycket vi kan.
Varje eftermiddag då vi båda är hemma drar en osynlig kraft oss vidare, ut i skogen, ut i solen och våren.

Allting runt omkring spricker av vårglädje!
Blir galen på fåglarna som inte låter mig sova för allt kvitter.

Och så har jag blivit lite... nykär?
Är det möjligt?
Att bli ny-gammalkär? Att få fjärilar i mage, gång på gång igen?

Det kanske är så att vi ses mycket mer numera.
Hade trott att längtan avtar då vi har mer tid för varandra. Men det är precis tvärtom?

Helgdagarna blir det spårträning varje dag, och jag är så otroligt stolt över min duktiga vovve som gör att jag verkligen får jobba hårt medan jag lägger ut spåren.
Vad jag än vill utmana honom med så fixar han det till slut.

Det känns fantastiskt bra.

På spåret igen

Så var det dags. Idag.

Den stora dagen då vi återigen är inne på spåret!

Vi har inte jobbat med spår sedan i höstas.
Visst gick det bra att lägga sökövningar i snön, det funkar jättebra och är en viktig erfarenhet för ekipaget.
Men vintertid kör vi utan sele, och utan längre spår.
Man kanske borde tänka om nästa vinter?

Premiären i morse var alltså ett stort ögonblick.
Inte minst eftersom jag hade planerat att köra igång i flera dagar nu, men fick ge mig på grund av blåsigt väder och mitt spruckna revben.

Jag var både full av förväntan, glad, men även spänd och lite orolig.
Kommer han att klara det?
Har han kanske glömt vad spårandet är för nåt?

Icke!
Bara han fick syn på sele och aporter hemma så gick han los.
Väl inne på spåret, som jag lagt ganska enkelt med tanke på att det var länge sedan, var han självsäker och fokuserad som om det var igår senast!

Min grabb!

Längtan

Jag har aldrig trott att man känner längtan först när någon gått bort.
Nu känner jag längtan även när jag blundar.
Helt oväntat.