Jag har fått bloggens första kommentar!
Ja, egentligen var detta inte helt oväntat, jag skulle ju få någon hälsning från min hemliga bokvän.
Och så kom en sådan i morse.
Men, jag är väldigt glad ändå! Det är en härlig känsla att veta att det faktiskt är någon som läst ett av mina inlägg. Å andra sidan är det nästan, ja, skrämmande... Har ju blivit van att skriva så gott som för mig själv. Och nu får jag ett sorts... lampfeber!
Startar man en blogg, så förutsätter man naturligtvis att den får några läsare, men, ärligt sagt, för mig har begreppet "Publicera" hittills förefallit något abstrakt, även om jag trycker på den där knappen nästan varje dag.
I alla fall, jag vill tacka så mycket för bloggens första kommentar. Den fick mig att känna stor glädje och betyder väldigt mycket för mig.
Jag har naturligtvis besökt min hemliga bokväns blogg och lämnat en liten, liten, hemlig hälsning som kanske också gör min bokvän lite, lite glad, jag hoppas verkligen att den gör det.
Efter att ha sett mig omkring på bloggen och läst några inlägg, så blev jag oerhört imponerad. Jag har insett hur lite erfarenhet jag har som bloggare, och samtidigt, hur svårt det blir för min bokvän att göra sig någon bild av mig som person, och om min bakgrund som läsare.
Jag fick helt enkelt dåligt samvete. Jag känner mig som världens sämsta bloggare.
Det enda jag kan göra nu är att publicera en liten sammanställning av min läsarhistoria, min bakgrund. Jag tänker helt enkelt komma med lite bokminnen, böcker som har lämnat stort intryck, författare som jag inspirerades av, romaner som betydde mycket för mig, osv. Det skall komma så småningom, jag lovar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar