Det känns bara bra just nu. De första dagarna med vovven har funkat långt över vad jag väntat mig. Vad jag väntat mig var mestadels problem med att vänja sig vid det nya stället, huset, mig, för jag är ju helt ny för honom, sett utifrån hundperspektiv. Hela hans liv har förändrats dramatiskt på bara ett dygn.
Man kan ju fråga sig varför jag beslutat att utsätta honom för allt det där. jag är ju inte dum och försöker förstå hur det känns för ett djur. Och jag vet att det inte kan kännas bra att plötsligt rivas från allt det gamla.
Sanningen är att jag kan ge honom mycket mer än bara mat och taket över huvudet. Motion, aktivering, träning, allt det där som han behöver utöver mat och boende. Och att han behöver det, det är både jag och de som tagit hand om honom hittills överens om. Och det har alltid varit just den anledning till att jag ville göra allt det här. Jag har naturligtvis egoistiska grunder, de också. Absolut.
Men redan nu, efter några dagar, ser jag hur bra han tagit alla förändringar och hur han njuter av utelivet, träning Vi har börjat bara lite, lite, utan att överdriva, jag försöker vara uppmärksam på vilka tecken han ger mig och vill inte forcera något. Ser jag att han är glad och vill arbeta, då kör vi, men jag är noga med att alltid avsluta innan han tröttnar på leken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar