Det gäller att ha ett land. Ett hemland. Hem. Land. Ett.

I morse var jag på sjukhuset för en läkarbesök. Då läkaren blivit sjuk så fick jag tid hos en annan, med utländsk bakgrund. Undersökningen gick bra, och läkaren var väldigt sympatisk och pratsam. Vid flera tillfällen och i olika sammanhang uttryckte han ändå något som jag stött mig på:
"De här i Sverige..."
De... Vilka är de... Varför finns det dem, överhuvudtaget? De här?
Jag antar alltså att de måste finnas några "vi", de också?

Vad tjänar det att skilja mellan de och vi. Vad är det för skillnad? Finns det någon?
Eller är det bara vi, eller, i sin tur, de, som gör skillnaden, gör att skillnaden uppstår?

Varför finns det dem här? Finns vi här också? Om inte, var är vi, om de är här?

Någon gång det kanske kan bli några vi här?
Och kanske, om det blir så, så kan det till och med hända att de blir en del av oss.
De här kommer då att vara samma som vi här.
Och då behövs inte längre de här, inte heller vi här blir så viktiga.

Då räcker det med oss, här, allihopa. Tillsammans.

...

Är världen inte full av begränsningar, avgränsningar, spärrar, bommar, hinder och murar?
Behöver man skaffa sig sina egna?
Vad ska det vara bra för?