28 mars 2012

Lilla hjälparen






















Sedan ett tag har vi nu testat att använda klickern i "träningen".
Min tanke, från början, var alltså att ta hjälp av klickandet när vi övar olika saker eller hoppar hinder osv. Men snart visade sig att det där med klickern faktiskt är så mycket mer.

Min uppfattning om klickerns roll har visat sig vara fel, eller kanske inte fullständig. Begränsad. Och detta trots att jag deltagit i en hundkurs som hade som främsta hjälpmedeln just en klicker.
Då lärde vi oss att markera belöningen med klickandet, som skulle vara ett "lättläst" tecken för hunden:

"Bra gjort!"

Allt det där med fånga det rätta beteendet som med en kamera, osv. Men skillnaden låg i att vi använde oss av olika kommandon, och klickern kom till senare. Kommandot var på något sätt primärt.

Nu har saken blivit helt annorlunda. Efter att ha läst en väldig bra bok om klickerträningen började vi så att säga från andra ändan - nu är det hunden som ska ta initiativ. Han får inget kommando från mig, han får bara ledtrådar för att själv komma på vad jag önskar att han gör, vad jag kommer att belöna.

Nu är han helt galen i att hitta på nya saker! Det räcker med att jag har klickern nära till hands, då börjar leken!

Det är väldigt kul att jobba på det sättet, inte bara med tanke på att träna upp nya saker. Jag upplever det också som ett viktigt verktyg att upprätthålla och fördjupa kontakt mellan hunden och mig.

Jag kan bara rekommendera att prova på och klicka!

13 mars 2012

Efterlyst: mina plättar!

Igår fick jag plötsligt en lysande tanke: jag ska steka plättar till lunchen.
En riktig bra lösning - några få stycken potatisar och sista ägget i kylen.

På kvällen fick jag sticka till ett föreningsmöte. Plättarna skulle svalna i en låda, bredvid kylen.
Hemkommen efter mötet fann jag dock en tom låda. Den stod fortfarande bredvid kylen.
Men den var tom.

Var är mina plättar?

Över trettio och oskuld? Igen.

Min första gång. På fyra månader. Det var bra att jag beslutade så i höstas. Bara bra.
Inget tvång, inga alltför höga krav.
Rena njutningen. Jag har väntat precis lagom länge. Tills idag.
Jag ångrar ingenting.

Nu vill jag mer, mer.

11 mars 2012

Söndagsvandring

Dagens promenad vid Stor-Tubäcken
Dagens fynd - ett nerfallet fågelbo