Imorgon. Fars dag.
Allt påminner om detta. Överallt.
Blommor till pappa. Grattiskort till far. Presenter till farsan. En tårta. Eller kakor.
Ifall man glömde.
Jag kan inte glömma, fastän jag gärna ville.
Skulle helst inte tänka på det alls. Men det är oundvikligt.
Jag kommer inte att skicka någon present. Inte heller blommor.
Jag kommer inte att ringa till pappa.
Min far vet inte att det är fars dag imorgon.
En hjärnblödning har för alltid ändrat hans medvetande, hans jag.
Han är inte längre samma person som förut.
Det är min sanning inför imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar