12. Någon jag saknar

Framför allt saknar jag min mormor och min käraste katt

Men, kanske mest av allt, saknar jag någon. Någon i mitt liv. Någon jag kunde dela lite av mitt liv med, och någon som låter mig ta del av sitt liv också. Jag saknar en man, tror jag. Det känns väldigt svårt att formulera en sådan tanke. Nu når jag skrivit ner den, finns den där. Jag kan inte ta den tillbaka.

Å andra sidan, jag är så rädd. Vet inte om jag kan anförtro mig någon. Mitt senaste förhållande slutade för tre år sen, då jag var på sjukhuset och kämpade för mitt liv. Jag var till och med glad för att förhållandet tog slut, efter nio år. Jag visste ju att det inte hade fungerat. Däremot var jag helt oförberedd att efter några veckor få veta att han år tillsammans med vår gemensamma tjejkompis. Och att han inte tänker ge tillbaka pengar han lånade av mig och som vi kommit överens att han skulle betala tillbaka.

Därför har jag hittills tyckt att det är bättre att vara själv.
Jag kan lita bara på mig själv.
Om jag sviker mig själv, då är det synd om mig.
Men åtminstone vet jag om det i förväg...
Eller?